...

"Patienterna som jag har observerat svarar inte på situationer som de borde;
de är rädda för det som inte finns, men förhåller sig likgiltiga till det som finns.
Det är som om de hade ett delat sinne."


Ni kallar det galenskap, läkarna kallar det schizofreni, jag kallar det ett rent helvete.

Ensamhet

Att vara ensam hemma är det värsta jag vet.
Orkar inte med ensamheten.
Och ändå planerar jag att flytta hemifrån.
Det är väl det dummaste man kan göra i min situation.
Jag tror det värsta är att jag blir så paranoid.
Springer runt i lägenheten och är livrädd att någon jagar mig.
Att någon är ute efter mig och närsomhelst kommer dyka upp.
Sen är det den delen att man inte har någon att vara social med.
Inte kunna prata med någon, bara sitta inne bland fyra väggar och glo.
Nej fyfan för att vara ensam, och det är jag just nu.

Saknad

Jag saknar någonting, men vet inte vad.
Som ett stort svart hål inuti mig som aldrig vill läka ihop.
Och jag letar som desperat efter saker att fylla hålet med.
Men hittar aldrig rätt, alltid blir det fel.
Tomheten skaver i min kropp.
Jag letar efter något som aldrig vill dyka upp.

Kluvet öra

Här är en bild på mitt numera kluvna öra.
Det sprack av sig själv efter ett tag.
Hann iallafall komma upp till 20mm.
Så till er som töjer era öron, ta det lugnt.


Malmö

Idag kom jag hem från fristaden malmö.
Det enda stället jag känner att jag kan andas på.
Men trots att malmö är min trygghet var jag tvungen att använda mig av stesolid för att orka med allt.
Känner att min fasad om malmö börjar slås i spillror.
Jag kan inte fly från min sjukdom.
Nu är jag hemma i verkligheten igen och allt känns skit.
Jag är så komplicerad för mina närmaste, och vetskapen om det skaver.
Jävla helvete..

...

when you see yourself does it make you scream
when you look in the mirror do you smash it quick
do you take the glass and slash your wrists
did you do it for fame
did you do it in a fit
did you do it before you read about it

Cheeks

Idag gjorde jag cheeks på darkwell.
Så himla bra känns det. Synd bara att det gör ont när jag ler.
Och att jag måste gurgla koksaltvatten efter varje rökpaus.
Men sånt får man leva med, nöjd är jag iallafall !




Allt är åt helvete, precis allting..

Hade precis en panikångest attack, kunde inte andas och domnade bort i händerna och fötterna.
Grät så jag nästan kräktes och kunde inte röra mig.
Gråter fortfarande men nu är tårarna behärskade och lugna.
Jag orkar inte med när hela min värld rasar samman.
Jag orkar inte..


Somliga dagar

Mina mediciner har börjat ta slut så ska gå och hämta ut mera.
Man har ju frikort på apokteket vid det här laget så nu är medicinerna gratis.
Sitter och funderar på vad jag ska fylla den här dagen med mer än så.
Har varit i skolan, det gick ganska bra. Tog en paus och åt sushi på mitt favoritställe.
Efter skolan tog jag en fika med min kontaktperson och shoppade lite.
Bland annat en craft jacka så nu känner man sig lagom sportig.
Jag måste börja träna inför sommaren snart, känner verkligen pressen.
Alla tjatar om att det är bra att våren kommit, själv känner jag bara en enda stor stress.


Töjningar

Gjorde precis rent mina töjningar på 20mm.
Det ena örat ser verkligen inte bra ut.
Blöder, varar och jävlas med mig.
Ont gör det också, så fort man nuddar skiten så känns det som man vill börja gråta.
Jag borde verkligen inte gått från 16mm till 20mm på en gång, dumma mig.
Jag får skylla mig själv och se glad ut.

Pillernas paradis

Det är sorgligt att det första man gör när man går upp är att knapra stesolid.
Och det första man gör innan man går ut är att ta lite mer stesolid för att klara av det.
Att hela livet byggs upp på tabletter man måste ta varje dag för att fungera.
Som ett fängelse i pillernas paradis.

Mr. Ångest

Sitter med Mr. Ångest och dricker kaffe.
Väntar på att skolan ska börja så jag får annat att tänka på.
Det känns som jag har vassa glasbitar i bröstet.
Varje andetag gör så himla ont och kroppen känns så tung.
Jag hatar Mr. Ångest, vad gör han här? Varför fikar han med mig just nu?
Försvinn !

Fördomar

Många människor har fördomar om oss med schizofreni.
Tror att vi är galna och klättrar på väggarna.
Men så är inte fallet, jag gick med min sjukdom under en lång period utan att någon hade en endaste aning om att jag var psykotisk.
Mina röster är i mitt huvud och det är ingenting som någon annan varken ser eller hör.
Självklart har jag träffat fall som var ganska uppenbart galna,
som en tjej som skrek att jag stod på hennes konstverk, när jag stod mitt på golvet,
och som skrattade hysteriskt åt gardinerna som hängde i fönstret och påstod att de skyddade mot andra galaxer. 
Men galningar finns det överallt, och inte bara inom den här diagnosen.
Men som tur är finns det mediciner som kan få galningarna med schizofreni helt normala.
Jag är dock inte fullt frisk, tror fortfarande på övre makter och hör röster.
Men medicinerna har givit mig en sjukdomsinsikt som jag inte hade tidigare.

Ny design

Ny design på bloggen nu.
Tack så mycket http://helenawj.blogg.se/ !

...

They've clipped my wings again
Tore them apart and then
Left me
No use to fly away to
My yesterday
Of freedom
My eyes died back that day
Seeing the hurt I may have done
Beat me instead of them
Pain is my only zen
Of fun

I'll go where secrets are sold
Where roses unfold
I'll sleep as time goes by

So hurting here is where I belong dreaming a song
Blood on my hands to stay strong


RSS 2.0