Många människor har fördomar om oss med schizofreni.
Tror att vi är galna och klättrar på väggarna.
Men så är inte fallet, jag gick med min sjukdom under en lång period utan att någon hade en endaste aning om att jag var psykotisk.
Mina röster är i mitt huvud och det är ingenting som någon annan varken ser eller hör.
Självklart har jag träffat fall som var ganska uppenbart galna,
som en tjej som skrek att jag stod på hennes konstverk, när jag stod mitt på golvet,
och som skrattade hysteriskt åt gardinerna som hängde i fönstret och påstod att de skyddade mot andra galaxer. 
Men galningar finns det överallt, och inte bara inom den här diagnosen.
Men som tur är finns det mediciner som kan få galningarna med schizofreni helt normala.
Jag är dock inte fullt frisk, tror fortfarande på övre makter och hör röster.
Men medicinerna har givit mig en sjukdomsinsikt som jag inte hade tidigare.