...

"Patienterna som jag har observerat svarar inte på situationer som de borde;
de är rädda för det som inte finns, men förhåller sig likgiltiga till det som finns.
Det är som om de hade ett delat sinne."


Ni kallar det galenskap, läkarna kallar det schizofreni, jag kallar det ett rent helvete.

Ensamhet

Att vara ensam hemma är det värsta jag vet.
Orkar inte med ensamheten.
Och ändå planerar jag att flytta hemifrån.
Det är väl det dummaste man kan göra i min situation.
Jag tror det värsta är att jag blir så paranoid.
Springer runt i lägenheten och är livrädd att någon jagar mig.
Att någon är ute efter mig och närsomhelst kommer dyka upp.
Sen är det den delen att man inte har någon att vara social med.
Inte kunna prata med någon, bara sitta inne bland fyra väggar och glo.
Nej fyfan för att vara ensam, och det är jag just nu.

Saknad

Jag saknar någonting, men vet inte vad.
Som ett stort svart hål inuti mig som aldrig vill läka ihop.
Och jag letar som desperat efter saker att fylla hålet med.
Men hittar aldrig rätt, alltid blir det fel.
Tomheten skaver i min kropp.
Jag letar efter något som aldrig vill dyka upp.

Kluvet öra

Här är en bild på mitt numera kluvna öra.
Det sprack av sig själv efter ett tag.
Hann iallafall komma upp till 20mm.
Så till er som töjer era öron, ta det lugnt.


Malmö

Idag kom jag hem från fristaden malmö.
Det enda stället jag känner att jag kan andas på.
Men trots att malmö är min trygghet var jag tvungen att använda mig av stesolid för att orka med allt.
Känner att min fasad om malmö börjar slås i spillror.
Jag kan inte fly från min sjukdom.
Nu är jag hemma i verkligheten igen och allt känns skit.
Jag är så komplicerad för mina närmaste, och vetskapen om det skaver.
Jävla helvete..

...

when you see yourself does it make you scream
when you look in the mirror do you smash it quick
do you take the glass and slash your wrists
did you do it for fame
did you do it in a fit
did you do it before you read about it

RSS 2.0