Nu ska jag snart iväg till ungdomsteamet.
Det är ett team för dem med psykos som är mella 18-25år.
Känner mig inte speciellt peppad inför det.
Man känner sig alltid så sjuk när man sitter där.
Allt blir så himla påtagligt.
Att man är sjuk och att det inte finns annat att göra än att medicinera mot det, och hoppas att tiden läker alla sår.
Men efter 9 års kontakt med psykiatrin så tappar man lätt hoppet om lycka.
Att det bara är något man hittat på för att folk ska ha något att stäva efter.